Underbara arbetsdag... =)
Dagen startade, som de flesta andra onsdagar på mitt år, kl 04.30 då jag gick upp för att hinna göra mig klar till jobbet där jag infann mig kl 05.40. Jag hann sitt aner och läsa ett par intressanta sidor i tidningen Förskolan innan första barnet dök upp, men sedan har dagen gått "i ett enda fläng" som de säger i den gamla visan och jag tror ärligt talat inte jag suttit ner mer än tio minuter sammanlagt. Underbart, men även slitigt!
Väl hemma bytte jag ut ett jobb mot ett annat då jag tämligen genast satte igång med att göra pajer till min födelsedag på fredag. Det är först nu, kl 20.55, som jag är klar och resultatet blev riktigt bra; sju stora, mumsiga pajer av olika slag som ska avnjutas tillsammans med en stor, fräsch blandsallad samt nybakade frallor med smör och ost - yammy! Jag vet ännnu inte vad vi ska ha för efterrätt. Tårta känns som "kaka på kaka" efter pajen, men det är ju ändå en födelsedag... Jaja, det tål att tänka på, jag har ju hela torsdagen på mej =S
Just det! Jag fick hjälp (läs: stjälp, hihi) med pajerna:
Underbara unge!
Nu tänker jag inte lyfta ett finger mer idag, förutom eventuellt att masa mig iväg till köket för att sätta på kaffe... Jag är obeskrivligt trött, det är jobbigt att fylla år!
Väl hemma bytte jag ut ett jobb mot ett annat då jag tämligen genast satte igång med att göra pajer till min födelsedag på fredag. Det är först nu, kl 20.55, som jag är klar och resultatet blev riktigt bra; sju stora, mumsiga pajer av olika slag som ska avnjutas tillsammans med en stor, fräsch blandsallad samt nybakade frallor med smör och ost - yammy! Jag vet ännnu inte vad vi ska ha för efterrätt. Tårta känns som "kaka på kaka" efter pajen, men det är ju ändå en födelsedag... Jaja, det tål att tänka på, jag har ju hela torsdagen på mej =S
Just det! Jag fick hjälp (läs: stjälp, hihi) med pajerna:
Underbara unge!
Nu tänker jag inte lyfta ett finger mer idag, förutom eventuellt att masa mig iväg till köket för att sätta på kaffe... Jag är obeskrivligt trött, det är jobbigt att fylla år!
Underbara, soliga lördag med familjen!
Provning av nya rutschkananLördagen började med att vi fick ett extra barn eftersom vi skulle vara barnvakt åt finaste Thule idag när hans mamma och pappa fixade husvagnen klar för sommaren. Härligare kille får man leta efter, vi hade en hel underbar dag tillsammans i solen!
Såpbubblor är kul!!! 
Modern staketkonst!När vi lekt ute flera timmar blev vi hungriga och bestämde oss för att grilla korv utomhus och avnjuta den i solen, och som extra bonus tittade morbror Jocke, Camilla och Loke förbi och hjälpte oss äta upp maten och det efterföljande lördagsgodiset - mumsfillibabba!
Sagokojan in action!Morbror byggde en skön skuggkoja med hjälp av ett parasoll och där satt han sedan med alla barnen samlade och läste Bamse medan vi andra vuxna fikade, haha, vilken supermorbror vi har!
Kort sagt: En helt underbar lördag!!!
Ghaaaaaaa! @€@@£¤#@
Är just hemkommen från ett skolråd på Tokarpsskolan där jag slagits med näbbar och klor för mindre förskoleklasser i Kärna skola.
Alltså, hur tänker man när man planerar att bunta ihop 30 barn i samma grupp, vi pratar sexåringar (personligen tycker jag att det oftast räcker med EN)! Jag är själv förskollärare till yrket och vet av erfarenhet att om man tar 30 barn, vilka som helst, så kan man räkna med att MINST 2-3 av dessa barn har speciella behov och av olika skäl kommer att kräva en vuxens fulla uppmärksamhet hela tiden. Min flicka, som är lugn och "duktig", och många andra barn med henne löper stor risk att "försvinna" och inte få sin beskärda del av uppmärksamheten i en så här stor grupp och det gör mig mycket orolig.
De första åren i skolan är så viktiga och jag känner inte att min flicka ens får chansen till den utveckling och de utmaningar hon behöver i en grupp bland 29 andra barn. När man väljer att bunta ihop barn på det här sättet behöver man ju inte fundera så länge på varför det är så många som går ut nian med fullt av IG i betyget.
Hur kommer det sig att ni inte gjorde två klasser istället? undrade jag naturligtvis. Det finns ju barn som blivit tvingade till Tokarpsskolan pga platsbrist på Kärna, så argumentet jag fått att det inte fanns tillräckligt med barn för två klasser håller inte. Vad är smärtgränsen? 35 barn? 40 barn?
Svaret jag fick var: Tänk inte 30 barn på två personal, tänk 15 barn på en personal. HALLÅÅÅÅÅÅÅ! Skulle det vara en förbättring - seriöst!!?? "Och sedan har vi faktiskt en resurs på 15 (!) %" Ok, tack, nu är jag mycket lugnare - not!!
Ur: Verksamhetsuppdrag för grundskola
"Grundskolans huvuduppgift är kunskapsuppdraget – att ge alla elever möjlighet att nå målen i alla ämnen. Varje elev, oavsett bakgrund, har rätt att tillgodogöra sig och utveckla den kunskap de behöver för att kunna fungera som aktiva, jämlika medborgare i ett demokratiskt samhälle. Trygghet och arbetsro är en förutsättning för allt lärande".
Hur går detta ihop med 30 barn i en klass???
Meeeeeen, som vanligt när man som förälder får veta något är det skendemokrati och redan klubbat och klart, det enda positiva är att jag fick gnälla av mig rejält!
Grrrrrrrrr, jag är så ARG!
Alltså, hur tänker man när man planerar att bunta ihop 30 barn i samma grupp, vi pratar sexåringar (personligen tycker jag att det oftast räcker med EN)! Jag är själv förskollärare till yrket och vet av erfarenhet att om man tar 30 barn, vilka som helst, så kan man räkna med att MINST 2-3 av dessa barn har speciella behov och av olika skäl kommer att kräva en vuxens fulla uppmärksamhet hela tiden. Min flicka, som är lugn och "duktig", och många andra barn med henne löper stor risk att "försvinna" och inte få sin beskärda del av uppmärksamheten i en så här stor grupp och det gör mig mycket orolig.
De första åren i skolan är så viktiga och jag känner inte att min flicka ens får chansen till den utveckling och de utmaningar hon behöver i en grupp bland 29 andra barn. När man väljer att bunta ihop barn på det här sättet behöver man ju inte fundera så länge på varför det är så många som går ut nian med fullt av IG i betyget.
Hur kommer det sig att ni inte gjorde två klasser istället? undrade jag naturligtvis. Det finns ju barn som blivit tvingade till Tokarpsskolan pga platsbrist på Kärna, så argumentet jag fått att det inte fanns tillräckligt med barn för två klasser håller inte. Vad är smärtgränsen? 35 barn? 40 barn?
Svaret jag fick var: Tänk inte 30 barn på två personal, tänk 15 barn på en personal. HALLÅÅÅÅÅÅÅ! Skulle det vara en förbättring - seriöst!!?? "Och sedan har vi faktiskt en resurs på 15 (!) %" Ok, tack, nu är jag mycket lugnare - not!!
Ur: Verksamhetsuppdrag för grundskola
"Grundskolans huvuduppgift är kunskapsuppdraget – att ge alla elever möjlighet att nå målen i alla ämnen. Varje elev, oavsett bakgrund, har rätt att tillgodogöra sig och utveckla den kunskap de behöver för att kunna fungera som aktiva, jämlika medborgare i ett demokratiskt samhälle. Trygghet och arbetsro är en förutsättning för allt lärande".
Hur går detta ihop med 30 barn i en klass???
Meeeeeen, som vanligt när man som förälder får veta något är det skendemokrati och redan klubbat och klart, det enda positiva är att jag fick gnälla av mig rejält!
Grrrrrrrrr, jag är så ARG!
Vilken heldag!
Dagen började 4.45 i morse då jag klev upp och försökte göra mig presentabel för jobbet (då är man glad att man jobbar på förskola och inte på bank, hehe). Tittade på termometern som visade -1,5 grader och blev inte glad efetrsom jag var hänvisad till moppe idag då mannen skulle ha bilen... KALLT trots fleeceställ, höll på att frysa ihjäl innan jag kom till jobbet - Brrrrrrr!
Jobbade på som vanligt, hade glömt lunchen (GAAAAAAAH!!!) och fick äta "dagismat" istället.... Slutade 13.45 och hade bråttom att hä'mta kidsen för en eftermiddag på stan och vad händer? Jag har förlagt mina nycklar så att jag inte kommer in i mitt skåp där jag har väska, moppenycklar etc, GRRRRRRR. Blir en kvart försenad och rusar in på tjejernas förskola, rycker åt mig alla grejer och barnen och rusar till bussen...som naturligtvis inte går när jag tror utan vi får stå och vänta 10 minuter och har således stressat helt i onödan....
Bussen kom iallafall (konstigt nog!) och vi tog oss in till stan och då började saker och ting ordna upp sig =) Tjejerna och jag hann att shoppa lite innan Patrick mötte upp för möte hos mäklaren (dags för deklaration och det är inte det lättaste att navigera när man både sålt och köpt...) följt av McDonalds och Storans simskola. Det senare lämnade Ebba och mig ensamma på stan (VARNING!!!). Meningen var att vi bara skulle ta en liten vända ensamma och sedan ta bussen hem, men det "bidde" inte riktigt så... Istället vandrade vi i både sex och tio affärer och varje gång jag frågade Ebba om hon ville ta bussen hem sa hon "-Nää mamma, en affär till" - Snacka drömbarn, haha! Nåja, hon gick ju naturligtvis inte lottlös ur striden, hon kom tvärtemot hem med en rutschkana (!) modell stor som jag burit genom hela stan, från BR Leksaker på Gyllentorget upp till Borggården, där Patrick och Tove fick hämta oss efter simskolan för att vi inte kunde ta kanan på bussen! Patrick var inte förvånad...
Ebba shoppade även en ny cykelhjälm, ett rosa cykellås samt ett gult penntroll som hon blev blixtförälskad i på Åhlens, hihi. En riktig shopoholic, precis som mamma!
En underbar dag!!!
Jobbade på som vanligt, hade glömt lunchen (GAAAAAAAH!!!) och fick äta "dagismat" istället.... Slutade 13.45 och hade bråttom att hä'mta kidsen för en eftermiddag på stan och vad händer? Jag har förlagt mina nycklar så att jag inte kommer in i mitt skåp där jag har väska, moppenycklar etc, GRRRRRRR. Blir en kvart försenad och rusar in på tjejernas förskola, rycker åt mig alla grejer och barnen och rusar till bussen...som naturligtvis inte går när jag tror utan vi får stå och vänta 10 minuter och har således stressat helt i onödan....
Bussen kom iallafall (konstigt nog!) och vi tog oss in till stan och då började saker och ting ordna upp sig =) Tjejerna och jag hann att shoppa lite innan Patrick mötte upp för möte hos mäklaren (dags för deklaration och det är inte det lättaste att navigera när man både sålt och köpt...) följt av McDonalds och Storans simskola. Det senare lämnade Ebba och mig ensamma på stan (VARNING!!!). Meningen var att vi bara skulle ta en liten vända ensamma och sedan ta bussen hem, men det "bidde" inte riktigt så... Istället vandrade vi i både sex och tio affärer och varje gång jag frågade Ebba om hon ville ta bussen hem sa hon "-Nää mamma, en affär till" - Snacka drömbarn, haha! Nåja, hon gick ju naturligtvis inte lottlös ur striden, hon kom tvärtemot hem med en rutschkana (!) modell stor som jag burit genom hela stan, från BR Leksaker på Gyllentorget upp till Borggården, där Patrick och Tove fick hämta oss efter simskolan för att vi inte kunde ta kanan på bussen! Patrick var inte förvånad...
Ebba shoppade även en ny cykelhjälm, ett rosa cykellås samt ett gult penntroll som hon blev blixtförälskad i på Åhlens, hihi. En riktig shopoholic, precis som mamma!
En underbar dag!!!
Ebba på täppan!
Ebba har besegrat vad vi alla hoppas är vårens sista snöhög! Bra gjort!
Vårens första cykeltur!
Äntligen släppte det för Totte liten och stödhjulen är nu ett minne blott!
Vår!
Idag har hela familjen varit i trädgården större delen av dagen och både lunch och mellis har intagits under bar himmel - me like!
En annan rolig sak är att Totte äntligen har lärt sig cykla utan stödhjul (pust)! Förut har hon blivit så obeskrivligt arg när hon misslyckats, slängt cykeln, hoppat på den och skrikit saker jag inte visste att hon kunde! Men idag gick det alltså perfekt och hon har till och med lärt sig starta i uppförsbacke - mammas duktiga troll!
Lillasyster har några centimeter kvar innan hon kan börja använda sin cykel, men under tiden finns en rolig traktor som morbror köpt samt en trehjulig sparkcykel som används flitigt.
När lillan och jag var på sovpromenad gick vi genom mossen och där såg vi både tussilago och vitsippor (!), snacka om att man får vårkänslor, det var till och med så att jag gick och trallade på vårsånger där för mig själv, hihi.
En annan rolig sak är att Totte äntligen har lärt sig cykla utan stödhjul (pust)! Förut har hon blivit så obeskrivligt arg när hon misslyckats, slängt cykeln, hoppat på den och skrikit saker jag inte visste att hon kunde! Men idag gick det alltså perfekt och hon har till och med lärt sig starta i uppförsbacke - mammas duktiga troll!
Lillasyster har några centimeter kvar innan hon kan börja använda sin cykel, men under tiden finns en rolig traktor som morbror köpt samt en trehjulig sparkcykel som används flitigt.
När lillan och jag var på sovpromenad gick vi genom mossen och där såg vi både tussilago och vitsippor (!), snacka om att man får vårkänslor, det var till och med så att jag gick och trallade på vårsånger där för mig själv, hihi.
Datorhaveri!!!
Oj vad glad jag är att vara tillbaka i "cyberspace" - trodde aldrig det skulle ske igen! Helt plötsligt, mitt i arbetet med min svågers trettioårstipspromenad som ska gå av stapeln imorgon, bestämmer sig datorn för att kajka ihop fullständigt, vad är odden??! Det dyker upp skumma meddelanden om att jag har 44 infekterade trojaner (bara det kan ju skrämma skikten ur en) och att jag måste köpa ett apdyrt virusprogram för 88 dollar (!) i månaden och då, naturligtvis, lämna ut mitt VISA-kortnummer (hmmmm...) för att kunna betala. Hur jag än försöker går det inte att ta bort dessa uppoppande meddelanden och efter ett tag blir jag ganska förbannad och min man får ta över...och tre timmar senare är det fixat, helt gratis. All good, meeeeen tipspromenaden och allt annat jag hade på datorn är numera ett minne (och inte ett så skarpt heller) blott =( . Suck - tekniken är underbar - när det fungerar!
Nog om snö!
Ok, det var några snöbilder... Nu tänker jag lämna vintern bakom mig och börja njuta på allvar av våren! Idag när jag cyklade hem från jobbet såg jag massor av TUSSILAGO i grässlänten bredvid vägen, vad är mer vårigt än det??! Tänkte stanna och ta en bild, men blev skraj att upplevas som ännu uddare än vad jag redan nu gör så jag lät bli, hehe. Istället kommer här några vårbilder på mina underbara!
Storan poserar stolt bakom sitt konstverk!
Skön vinterpromenad hem från bibblan, med ryggsäckarna fulla av rolig läsning!
Mammas snöflickor!
Här är vi på utflykt till biblioteket och Ebba är stolt över att ha klarat av att klättra upp på en snöhög för att kunna posera med syrran! Det är inte så hemskt länge sedan denna bild togs, men visst glömmer man kylan och snön fort bara vårsolen tittar fram!?
Jaha då ska vi se...
Har inspirerats till detta företag av en vän vars blogg jag helt enkelt inte kan låta bli att läsa, trots att det egentligen inte händer så mycket mer "spännande" i hennes liv än det gör i mitt. Det fick mig att tänka...jag älskar ju att skriva och det händer ju ändå en del när man har fullt upp med heltidsjobb på förskola och man och två kottar hemma, så varför inte göra som "alla andra" och blogga om mitt mediokra liv? Om det sedan är noll personer som läser vad jag skriver, so what?, då har jag iallafall fått skriva av mig! =o)
